-
OCH GUD VAD JAG SAKNAR OSKAR! &WIKTOR..
jag förstår det inte, enda sen barnsben, sen jag föddes så har vi alltid levt ihop. träffats varje dag, alltid bott på samma ställe. faktum är att jag bott mer ihop med dom än vad jag gjort med pappa eller mamma. eftersom att jag alltid bott hos mamma ibland och pappa ibland, men dom har alltid varit med mig, vart jag än har bott. jag förstår inte att allt bara försvinner så fort.. nu har jag inte träffat oskar sen höstlovet och wiktor typ nån annan gång i oktober, vad är felet? varför ses vi aldrig mer? oskar bor 50 mil ifrån mig och wiktor 20 mil åt andra hållet. först blev jag sur för att oskar gick kvar i gävle ett år, för att jag ville att han skulle flytta. men nu, sen när han i somras kom och sa att han skulle flytta upp ändå blev jag jätte arg, jag kände mig så besviken, och nu? nu träffas vi aldrig längre. grejen är den att jag saknar dom så mycket mer än vad som märks.. dom lever sitt liv nu och jag lever mitt? vi är inte längre lika stor del av varandras liv. men så kanske man inte borde säga? ni som alltid varit mina förebilder, mina idoler!
jag hoppas och tror iaf att jag kommer få träffa oskar i helgen, vilket det egentligen var jag skulle skriva. och jag saknar honom så grymt! 
<3
