EVELINAS

när jag tänke på något så börjar jag alltid tänka på hur jag började tänka på det. det kommer jag ihåg att jag också gjorde när jag var liten, och det går inte att sluta. det är som om man psykar sig själv, knas.
"okej, jag tänker på patrik nu, varför tänker jag på patrik nu?"
"ja just, för att jag fick ett sms av han. varför fick jag det?"
"för att jag skrev ett sms till han, men varför gjorde jag det?"
"juste för att jag skulle berätta det för han, men varför kom jag på att jag skulle berätta det?"
"för att jag kommade på datorn så såg jag den bilden, varför såg jag den bilden?"
ja osv.. det är en evighetssyssla att tänka ut ALLT det, men ändå så går det inte att sluta.. jag psykar mig själv, lägg av. jag förstår inte varför det ska vara så svårt.