EVELINAS

för stunden blev du mitt allt, du var min livsglädje och det jag levde för. vad har jag då kvar? fan ja älskar dig, och jag lade ner så mycket energi på att komma dit. för lite mer än ett år sen, då vi träffades för första gången, trodde jag aldrig att jag skulle kunna bli kär i dig, att det skulle vara du och jag var så ett big NO NO! men när vi började umgås igen i våras insåg jag att jag hade fel, jag föll för dig. och jag föll så jävla hårt. jag var så lycklig, du var lycklig? trodde jag iallafall. men erik, dethär är tydligen slutet, var min vän. ja okej, men jag vet inte hur mycket jag pallar det trycket. jag gråter i floder, kan inte äta eller sova. jag vill bara att du ska vara här och att allt ska vara som innan jag åkte iväg, till england. då allt var underbart och perfekt. jag ville inte att det skulle ta slut, inte nu och inte här. jag vet inte om jag ville att det någonson skulle ta slut.
jag älskar dig, tyvärr

du är det vackraste för mig.