EVELINAS

ibland fattar jag bara inte vad som händer. vart allt tar vägen. hur saker bara kan försvinna. vänskap är en sak, men den är abstrakt. ibland är det lite för abstrakt. så pass abstrakt att den ibland försvinner. men det är sånt som inte borde hända! jag vet att jag inte är världens bästa. men jag är inte heller världens sämsta. det finns nog ingen som är världens bästa. inte heller världens sämsta. och även om det gör det, så finns det bara en person som kan veta det. gud, han är den enda som känner alla människor. men det är aldrig bara en persons fel. eller en annans. det är bådas fel. det är det alltid, ibland mer eller mindre. båda kan alltid göra någonting för att förhindra att det sker. men ibland orkar man inte.då kanske ingen orkar. och då blir det helt plötsligt för abstrakt. allt försvinner och en dag slår tanken dig "vart tog allt vägen?" "min bästa vän som var allt för mig, vart tog hon vägen?" båda dom tankarna har slagit mig, inte bara en utan 2-3-4 gånger. om inte mer. man inser att det har skett en så stor revolution i ens liv.

ska jag vara ärlig så var det nog jag som inte orkade denna gången. du var bäst för mig. men jag kännde att jag alltid blev tagen i andra hand. och det är nog mitt problem, men jag klarar inte av att vara 2a. jag behöver kärleken, uppmärksamheten och förstaplatsen. annars går det tillslut inte. jag måste bli tagen i första hand, annars grejar jag det inte. och jag kan väl påstå att det mest är mitt problem.. jag orkar inte heller höra av mig, för jag tycker inte att det är jag som ska göra det denhär gången (misstolka inte!). men detta är inte anledning nog. så säg mig, where did we go wrong?
och ja, jag vet att du inte läser min blogg, men kanske du kikar in nån gång. 

oj vad långt och jobbigt det blev.. men fler än jag kanske känner igen sig, iaf liiiiiiiiiite!