e

jag har ingen ork, eller lust. för att skriva. men jag gör det iallafall, och jag vet inte varför. jag är i sidskogen, och jag lyssnar på låten underbara 8a4, den har börjat röra mig, känns så fint att någon ändå gjort en låt till oss. puss på det. verkligen. för allt vi har gått igenom med åren, för alla nedsatta spåren. (8)
jag kommer gråta, så otroligt mycket när jag kommer vara tvungen att lämna er, ni är liksom min familj, vissa har varit det mer än halva livet.. vissa är vi inne på 10nde året tillsammans liksom, helt sjukt. och vissa bara på 3dje även fast det känns som om även dom var med från början. men tänk typ alex som faktiskt ett tag var min bästa vän, han betyder så jävla mycket även fast det inte märks. och så är det med dom flesta. liksom martin banan, jag kommer sakna honom jätte mycket! och tänk liksom, jag kanske aldrig mer träffar vissa efter nian. ALDRIG MER... fyfan.
det blev ett inlägg iallafall.

för ni betyder så mycket mer än ni tror <3

Kommentarer

följ de lätta anvisningarna så går detta på ett kick:

Tell me your name, beautiful:
om du inte vill bli glömd

skriv din e-post så jag kan maila dig, det är bara jag som får se den!

har du en blogg också eller?

vad var det du egentligen ville nu då?

Trackback
RSS 2.0